När 1+1 blir 3

Nu är Liam 3 månader och 5 dagar. Tiden går så jädrans fort.... minns det som igår när han föddes, 13 mars kl. 09:03, mammas prins.. har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. När man får barn, då förändras allt, man förändras som människa. På ett positivt sätt alltså. Jag brukar längta tillbaks till det ögonblicket när vi kom in till förlossningen fram till det att han föddes, det var det häftigaste jag någonsin har gjort.

Jag har tänkt lite idag, om allt funkar som det ska så skulle jag vilja amma Liam på heltid fram till han blir 6 månader, det är vad livsmedelsverket rekommenderar, det är iallafall så jag känner just nu. han är redan 3 månader, bara 3 månader kvar? Jag tror jag kommer få lite separationsångest när jag väl slutar att amma, det är nåt speciellt med det, närheten.. det är mysigt på nå vis. Jag kommer garanterat att sakna det! Då är han inte längre bara beroende utav mig. Det kanske blir skönt att sluta, vad vet jag?

Ibland tänker jag för mycket, alldeles för mycket.

Imorgon blir det tjejkväll hemma hos Linda, med barnen såklart, det ska bli mysigt. LÄNGTAR. Nu ska jag hoppa ner i sängen.

Godnatt!!

Mamma älskar dig Liam. Obeskrivligt mycket =)

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Ibland är de skönt att få skriva av sig lite. Och ikväll är det en sådan kväll.... därför tänker jag efter lite "om" och "men" börja skriva. Jag kommer att skriva om allt mellan himmel och jord, mest kommer det nog handla om min underbara son. Det är inte meningen att det alltid ska vara intressant det jag skriver, mer för att jag själv ska få skriva av mig lite ibland, jag tänker inte kalla detta för en blogg, utan mer en dagbok... Min egen dagbok. Nu kör vi!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()